En jävla blogg

Jag har nyss gjort något otroligt dumt.

Jag har spenderat 3500 kronor på kläder som jag inte vet ifall dem ens passar. Välkommen till THE INTERNET! Där Mr. T är vit, Roger Pontare är en kommunistisk apartheid motståndare och George Michael är STRAIGHT. Ja. Det är en magisk värld.

Slogans aside, så har jag alltså beställt kläder från denna fablernas värld. Jag kunde fan inte hjälpa det, dem var så jävla snygga. Och nu känner jag mig väldigt homosexuell (No offence, George).

Men okej. Det är dags att diskutera någonting. Någonting hemskt. Någonting som, av någon mystisk liten jävla anledning har blivit en tradition. Ett evenemang som av nån outgrundlig orsak lyckas föra samman två fientliga grupper under en och samma utvecklingsstörda flagga. Jag pratar självklart om fenomenet vi kallar Allsång på Skansen.

Jag kommer aldrig att förstå den påstådda tjusningen med detta. Jag kommer heller aldrig förstå varför den där jävla Anders går med på att springa runt och se ut som en ettrig crackjunkie med ett fläng av ADHD. Men det som förbryllar mig till den graden att jag vill sätta mig under ett träd och vänta på att ett äpple ramlar ned på mitt kranium för att se om världen fortfarande styrs av vetenskapens grundlagar, är att dem två grupperna som står och trängs i kön är pensionärer och fjortisar. Tillåt mig att gå till grunden med detta.

Fjortisen (homo sapien fjorticus).

Är ett flocklevande djur som ofta syns vid skymning kring McDonalds, ibland även sybillagrillar, i stora gäng.

Hanarna känns igen på sitt tuppliknande läte och rödprickiga ansikte där jakten på den mest IQ-befriade tjejen börjar med att spela upp sin senaste ringsignal på mobilen. Honorna känns igen på sina översminkade, konstgjorda utseenden och rosa stringtrosor som hänger strax under armhålorna. Byxor i barnstorlekar är ofta vanligt.

Fjortisen kan upplevas som ett mycket störande djur då de under sin vandring genom samhället kan utstöta sig höga parningsläten. Ofta i form av svordomar så som t.ex: Tönt. Hora osv. Antalet av dessa djur har ökat markant på senare tid vilket har lett till en het diskussion om det är möjligt att börja skjuta delar av populationen.

En pensionärs värsta fiende, med andra ord. Det är ingen hemlighet. Men ändå så blandas publikens skyltar på skansen med "Ge dem vad dem tål, Sven-Bertil!" och "SUG MIN RÖÖÖÖÖÖÖÖV!".

Nej. Jag tänker ge upp här. Min slutsatts är att det här, tillsammans med svarta hål och Michael Jacksons näsa är ett av universums mysterier.


Kan hans T-shirt möjligen säga "Doobie built this haircut"?

Panic! At the disco har inte bara det hetaste bandnamnet på länge. Dem har också ett av de hetaste sounden på ÅR. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka det. Det låter som att dem har tagit influenser av 1700-talets aristokrater, 70-tals disco, någon form av house musik samt en jävligt stark krydda av modern hårdrock. Men det hela varierar från låt till låt. Deras numera uttjatade, dock briljanta, hitsingel I write sins, not tragedies följer ett något mer mainstream mönster än deras andra låtar, så i ärlighetens namn så beskriver den inte bandet så otroligt bra, introt exkluderat.

Tre saker som är otroligt schöna med Panic! är att dem för det första mer eller mindre är helt dedikerade åt att göra bra live shower. Det är där dem glänser, utan tvekan. Det går inte att beskriva riktigt om man inte ser dem själv, men dem har en sjuk stagepresence.

Det andra är att dem skulle kunna sälja CD-skivor endast med deras sex appeal. Det är hyfsat löjligt, men iskallt. Nu har dem själva påstått att dem avskyr det faktumet. Hah. Yeah right. Det lär ju vara ungefär lika sant som att Rikard Wolff inte är en femtio år gammal homosexuell pedofil.

 Det tredje är deras galet genialiska lyrics, för att inte tala om namnen på låtarna. Vad sägs om, till exempel, Lying is the most fun a girl can have without taking her clothes off? Eller London beckoned songs about money written by machines, för att inte glömma min personliga favorit; The only difference between martyrdom and suicide is press coverage. Var fan får dem skiten ifrån? Klockrent. 

Så, without further ado, som vanligt, ett smakprov. This be Camisado.

 

Hur som helst... fan, det här börjar bli något av en musikblogg. Det var ju inte direkt tanken. Jag tror jag borde skära ned på musikinläggen och förtälja någon skum historia imorrn. Om det nu ändå skulle visa sig handla om musik så måste jag åtminstone börja såga lite kassa band istället för att bara hylla dem jag gillar. Mmh... vi behöver lite kontrast här.

Imorrn ska det röras i grytan. Hell yes.

Be there, or be square.

Jag är förbluffad. Jag har tydligen utvecklat något så fjolligt som pollenallergi. Jag är totalt screwed. Mitt huvud känns som en jävla tegelsten. Var tvungen att ringa in mig sjuk igen. Jag ser ut som att jag har hånglat med Dracula och förlorat. Så nu sitter jag här, klockan sju på morgonen och rullar tummarna. I brist på annat så kollade jag upp tips på vad pollenallergiker kan göra om man, som jag, hatar att vara beroende av en massa jävla piller eller skabbiga kemikalier alá medicin. Så, här har vi listan.

Vänta med att gå ut tills det regnar. Uh-huh. Fuck that.

Var inte det här tips för att man skulle SLIPPA mediciner?

Jag tänker inte leva i en jävla bastu. Men i min lyxjakt har jag för vana att alltid ha fönstret stängt.
 

Än en gång - va?

Betyder det att man bryter armen om man gipsar den för många gånger? Jag bara följer det medicinska mönstret.

Snus är nyttigt, dock. Stärker skelettet. Som mjölk.

Men vad fan. Jag ville gå på ZOO. Nu har ni förstört min sommar. Fittor.

Såja.

Jag är förmodligen inte den enda som tycker att vi har kommit fram till något lärorikt idag.

Omvänd hypokondri. Repetera efter mig, barn. Förneka så försvinner det.

Woozah.

Hey hey hey. Jag vet, jag har inte skrivit på ett jävla tag... men jag har varit galet upptagen. Men det ska det bli ändring på. Inte att jag är upptagen dock, det är ju lite trevligt.

Så, what's new? Jag har jobbat som vanligt, annars njutit av sommaren. Men... idag är jag dock sjuk. Förstår inte riktigt hur det gick till, men det är förjävligt. Försökte jobba idag, men det gick rakt åt helvete. Motoriken är typ död, jag gick in i saker hela tiden. O_o Sär. Anyway, I'll be back. Promise.  

FETAST.

Det var ju så klockrent.

Men vi börjar från början.

Jag och en polare har diskuterat sen vi var småglin att vi ska fixa en lägenhet tillsammans när tiden är inne. Det har varit lite till och från, och när jag tänker efter så var det hela mer bara en grejj som man sa, och inget allvarligt. Men under den senaste tiden så har vi verkligen funderat på det, och för två dagar sen så bestämde vi oss för att det fan var dags. Det fanns bara ett litet problem. My man Sebbe är arbetslös. Och det går ju inte riktigt ihop med planerna. Men trots det så bestämde vi oss för att sätta oss ned och planera lite idag. Sagt och gjort, mannen kom hem till mig och vi började snacka om jobb och liknande.

Då, precis när vi skulle käka lite, så ringer killens mobil. Bara sådär, out of the fucking blue, så har mannen ett jobb med en jävligt schysst lön.



Crash, boom, bang baby. Jag tror inte på sånt skit, men det där om nånting är fan ett tecken.

Så nu är det dags. THE TIME HAS COME. Och det känns så otroligt jävla skönt. Visst, det kommer ta ett bra tag innan vi väl hittar en lägenhet, men bara faktumet att vi kan börja leta på allvar nu känns, mark my words, aeg.

På tal om aeg så har det stått en snygg brud och tvättat mitt fönster hela dagen. Jag vet inte varför, men hon får gärna fortsätta.

Peace!

Wow. Det har verkligen gått ett år. ETT ÅR. Det känns inte som det, right? Fan vad det har gått snabbt. Lite för snabbt. Måste sakta ned tiden lite. Komma ur rutiner.

Men okej. Ett år... ett till så ska allt vara grymt igen. Visste att det skulle spåra ur efter gymnasiet. Det var lite för bra där ett tag. Men som sagt... från och med IDAG. Den 28 maj 2007.
   SÅ! Den 28 maj 2008 så ska jag sitta här med världens ärligaste jävla leende på läpparna EVER, öppna fönstret och skrika "LIFE IS GOOOOOOD!". Klockan 01:08. Tror du mig inte? Häng i Hässelby. Du kommer höra mig.

Jag lovar.