ANGST top 6!
Japps. I brist på något roligt att förtälja (dagen har varit ett mindre helvete, you don't wanna hear it.) så kommer jag med en lista.
ANGST. Smaka på ordet. Ja, jag erkänner. Jag gillar angstmusik. Men den kommer i alla former! Ehem... mest i hårdrock dock. Men nu snackar vi inte angst som i "SLASH MY WRIST, HANG ME IN A NOOSE" utan snarare... bara lite argare musik. Så kom ihåg, barn. Screamo, inte Emo.
Right.
TOP 6 (6 indeed) I ANGST LÅTAR !
6. Killswitch Engage - The Arms of Sorrow
Ah, Killswitch Engage. KLASSISKT. Detta var bandet som fick mig att börja lyssna på hårdrock. En något extrem start på det intresset, med tanke på att dem är något av de hårdaste banden jag lyssnar på. Men ack, så SCHÖNA. Så, till låten i fråga. Faktiskt en av deras mjukare låtar, i ärlighetens namn. Klockrent, lungt intro övergående i den typiska "Shit, vad jobbigt mitt liv är" tonen som sångaren Howard Jones präglas av. Men bra musik, trots allt, utan tvekan. Solot lämnar lite att begära, men vafan. Låten har genomgående hög kvalité. En välförtjänt sjätte plats, med andra ord.
5. Crawling - Linkin Park
Ja. Jag vet. "OMG LINKIN PARK ÄR DU 12 ELLER!??". Till mitt försvar så var jag 13 när jag köpte Hybrid Theory. Men ärligt talat, LP är kick ass. Dem var det då, och dem är det nu. När jag började lyssna på LP så ramlade jag ned i en Nu-metal grop som jag inte vet fall jag lyckats ta mig upp ur än. Det är en smakfråga. Hur som helst. Under ett långt tag så höll jag faktiskt Crawling som en av de bästa låtarna som någonsin skrivits. Ja, jag var ung, dum och naiv, men helvete, jag älskade skiten. Det förändrar dock inte faktumet att låten inte innehåller något som ens kommer i närheten av att klassas som avancerat när det kommer till det musikaliska. Därmed så är det endast på grund av nostalgiska skäl som den snor femte platsen från Arms of Sorrow.
4. Evanescence - Tourniquet
Mums. Den må vara enformig, men den har ett otroligt skönt gitarr riff rakt igenom, ackompanjerat av fioler och Amy Lees änglalika stämma. Det här är gränsen till emo, men jag bryr mig inte. Nuff' said.
3. Breaking Benjamin - Had Enough
Det här är klockrent. Breaking Benjamin äger. Dem är ett av de få band som enligt mig inte har gjort en enda dålig låt, men samtidigt så har dem inte gjort någonting otroligt fantastiskt. Men det här är utan tvekan en av deras bästa. Dem är arga. Eller snarare hutlöst jävla förbannade. Och det passar dem. För övrigt så har sångaren Ben Burley den bästa manliga sångrösten jag har hört. Jag överdriver inte det minsta. Wünderbaum.
2. Story of the Year - Anthem of our dying day
Om jag nu har klättrat ut ur Nu-metal gropen så var det här utan tvekan den sista låten jag avnjöt där nere, och även låten som fick mig att upptäcka SotY, som jag fortfarande lyssnar sönder. Dock så har dem blivit mer hårdrock, vilket uppskattas med råge. Men det här är angst. Fucking jävla angst. Jag blir inte förvånad om sångaren Dan spydde ett antal gånger när dem skrev låten, för att han mådde så dåligt. På ett positivt sätt. Det är på gränsen till löjligt, men det förändrar inte faktumet att låten smiskar fler stjärtar än Funkmastah Flex på crack.
1. Yellowcard - Way away
Är någon förvånad över att Yellowcard hamnar på förstaplatsen? Mmh. Med Way away så personifierar Yellowcard förmågan att skriva förbannad musik. Texten antyder bara att snubben är trött på någon, men det spelar ingen roll att den inte är den bästa. När deras sångare Ryan otroligt besvärat klämmer ur sig "Letting out the noise inside of me" så talar han verkligen sanning. För det här är just hårt jävla noise. Och jag älskar det. Mrreow. Utan vidare motivering så får ni bedöma låten själva.
NJUT.
ANGST. Smaka på ordet. Ja, jag erkänner. Jag gillar angstmusik. Men den kommer i alla former! Ehem... mest i hårdrock dock. Men nu snackar vi inte angst som i "SLASH MY WRIST, HANG ME IN A NOOSE" utan snarare... bara lite argare musik. Så kom ihåg, barn. Screamo, inte Emo.
Right.
TOP 6 (6 indeed) I ANGST LÅTAR !
6. Killswitch Engage - The Arms of Sorrow
Ah, Killswitch Engage. KLASSISKT. Detta var bandet som fick mig att börja lyssna på hårdrock. En något extrem start på det intresset, med tanke på att dem är något av de hårdaste banden jag lyssnar på. Men ack, så SCHÖNA. Så, till låten i fråga. Faktiskt en av deras mjukare låtar, i ärlighetens namn. Klockrent, lungt intro övergående i den typiska "Shit, vad jobbigt mitt liv är" tonen som sångaren Howard Jones präglas av. Men bra musik, trots allt, utan tvekan. Solot lämnar lite att begära, men vafan. Låten har genomgående hög kvalité. En välförtjänt sjätte plats, med andra ord.
5. Crawling - Linkin Park
Ja. Jag vet. "OMG LINKIN PARK ÄR DU 12 ELLER!??". Till mitt försvar så var jag 13 när jag köpte Hybrid Theory. Men ärligt talat, LP är kick ass. Dem var det då, och dem är det nu. När jag började lyssna på LP så ramlade jag ned i en Nu-metal grop som jag inte vet fall jag lyckats ta mig upp ur än. Det är en smakfråga. Hur som helst. Under ett långt tag så höll jag faktiskt Crawling som en av de bästa låtarna som någonsin skrivits. Ja, jag var ung, dum och naiv, men helvete, jag älskade skiten. Det förändrar dock inte faktumet att låten inte innehåller något som ens kommer i närheten av att klassas som avancerat när det kommer till det musikaliska. Därmed så är det endast på grund av nostalgiska skäl som den snor femte platsen från Arms of Sorrow.
4. Evanescence - Tourniquet
Mums. Den må vara enformig, men den har ett otroligt skönt gitarr riff rakt igenom, ackompanjerat av fioler och Amy Lees änglalika stämma. Det här är gränsen till emo, men jag bryr mig inte. Nuff' said.
3. Breaking Benjamin - Had Enough
Det här är klockrent. Breaking Benjamin äger. Dem är ett av de få band som enligt mig inte har gjort en enda dålig låt, men samtidigt så har dem inte gjort någonting otroligt fantastiskt. Men det här är utan tvekan en av deras bästa. Dem är arga. Eller snarare hutlöst jävla förbannade. Och det passar dem. För övrigt så har sångaren Ben Burley den bästa manliga sångrösten jag har hört. Jag överdriver inte det minsta. Wünderbaum.
2. Story of the Year - Anthem of our dying day
Om jag nu har klättrat ut ur Nu-metal gropen så var det här utan tvekan den sista låten jag avnjöt där nere, och även låten som fick mig att upptäcka SotY, som jag fortfarande lyssnar sönder. Dock så har dem blivit mer hårdrock, vilket uppskattas med råge. Men det här är angst. Fucking jävla angst. Jag blir inte förvånad om sångaren Dan spydde ett antal gånger när dem skrev låten, för att han mådde så dåligt. På ett positivt sätt. Det är på gränsen till löjligt, men det förändrar inte faktumet att låten smiskar fler stjärtar än Funkmastah Flex på crack.
1. Yellowcard - Way away
Är någon förvånad över att Yellowcard hamnar på förstaplatsen? Mmh. Med Way away så personifierar Yellowcard förmågan att skriva förbannad musik. Texten antyder bara att snubben är trött på någon, men det spelar ingen roll att den inte är den bästa. När deras sångare Ryan otroligt besvärat klämmer ur sig "Letting out the noise inside of me" så talar han verkligen sanning. För det här är just hårt jävla noise. Och jag älskar det. Mrreow. Utan vidare motivering så får ni bedöma låten själva.
NJUT.
Kommentarer
Trackback
