Enter the TORD.
Så var vi här. Jag har fyllt 20 hela år. Jag är gammal. Jag har ryggvärk. Jag sover middag. Tack fan för att jag inte gillar korsord än. Men pricken över i:et är förmodligen att jag har spenderat min kväll med att spela gamla Beatles låtar med ett gäng 50 plussare som jag aldrig har träffat förut. Låt mig ta det från början.
För några veckor sen så satt jag vid middagsbordet och beklagade mig över att jag har så jävla tråkigt på dagarna när jag kommit hem från jobbet, mestadels för att alla andra fortfarande jobbar. Mor min föreslog då att jag skulle börja på någon kurs, och efter mycket om och men så kom hon fram till att det idealiska vore en gitarrkurs.
Jag tänkte "Vad fan, varför inte? Det kan ju inte skada att lära sig lite nya tekniker." Så dagen till ära så fick jag reda på att jag hade blivit anmäld på en kurs som startade redan ikväll, med namnet "Gitarr - avancerad". Sounds fine and dandy. Jag bestämde mig för att slå den gamle mästarn' Magnus en signal, och det tog inte långt tid innan vi båda var påväg till Vällingby. Magnus var entusiastisk till att få utveckla sina redan på snudd på mongolida skills, och jag var bara allmänt entusiastisk. Väl framme så möttes vi av TORD. Ja. Han hette TORD. För övrigt så kommer hans namn i detta inlägget att fortsätta vara kursivt och i kapitaler, bara för att betona vikten av att mannen faktiskt hette TORD. I rummet satt, förutom TORD, sju andra långt-över-medelålders-människor. Jag tänkte genast "OMG, här har vi veteranerna! Dem har säkert plingat stål och nylon innan min farsa hade lärt sig stjäla hubbabubba från lokalbutiken i Holm. Lollercoaster!"
Så vi slog oss ned.
Vi tog fram våra guror.
Vi fick varsitt papper som beskrev hur man spelade Hum Hum från Humlegårn'.
TORD drog igång. Han var på G. Mannen njöt av att spela skiten. Och det gjorde alla andra också, när dem satt där och glatt plinkade med. Alla förutom Magnus och jag. Magnus gav mig en blick som sa någonting i stil med "If we get out of this alive, I'ma bust a cap in yo ass." Jag hade ärligt talat svårt att hålla mig för att skratta rakt ut i TORDS ansikte.
Efter en timme så var det fika med kaffe och bullar, och alla förutom undertecknad och hans bödel satt och pratade glatt. Vi satt mest och låtsades vara intresserade. Kaffet var gott, dock. Tack för det, TORDMEISTER.
Så vi satt där i två och en halv timme och spelade sköna dängor som Over the rainbow, U-båt till salu, Skärsliparsång och Somliga går i trasiga skor. Så fort Mag-man och jag hade flytt lokalen så sa vi enhetligt i kör, and I shit you not, "HEEEEEEEEEEELL NO" och nu sitter jag här, en upplevelse rikare.
För det var en upplevelse, minst sagt. Tanken var god, dock. Och morsan slapp ju pröjsa för skiten, det hade varit löjligt. Så, ja. En helt solklart klockren start på vuxenlivet.
Om ni ursäktar så ska jag repa på den där jävla U-båts låten nu.
