Helt otroligt jävla roligt.
Två väldigt goda nyheter.
Idag mår jag BRA. Mest på grund av två ljuvliga faktum.
1. Jag har införskaffat en ny elgitarr, en Washburn, Ian Scott Signature (gitarristen i Anthrax). Den ser inte bara väldigt fin ut, den låter otroligt porrigt också. Och den hade låtit ännu porrigare om jag hade haft en fetare amp. Men det kommer.
2. Panic! At the Disco spelar här, i Stockholm, IMORRN! Shit. Jag läste det idag i Metro, hade ingen aning. Självklart ska jag gå, tillsammans med flickan och hennes poler. Ska bli sjukt kul. Men inte bara det! Dem släpper sin nya skiva imorrn! AUGH, jag är så jefla hajpad.
SHIT.
1. Jag har införskaffat en ny elgitarr, en Washburn, Ian Scott Signature (gitarristen i Anthrax). Den ser inte bara väldigt fin ut, den låter otroligt porrigt också. Och den hade låtit ännu porrigare om jag hade haft en fetare amp. Men det kommer.
2. Panic! At the Disco spelar här, i Stockholm, IMORRN! Shit. Jag läste det idag i Metro, hade ingen aning. Självklart ska jag gå, tillsammans med flickan och hennes poler. Ska bli sjukt kul. Men inte bara det! Dem släpper sin nya skiva imorrn! AUGH, jag är så jefla hajpad.
SHIT.
Real. Like J-lo.
När det kommer till musik så vet jag inte var jag står. Aldrig gjort, kommer förmodligen aldrig att göra det. Jag gillar att kalla mig själv allätare, men alla som känner mig envisas alltid med att dela in mig i grupper. Det komiska är att när man, som jag, lyssnar på nästan alla musikstilar, så tillhör man oftast automatiskt den stilen som personen ifråga hatar. När folk inte gillar hårdrock, så är man hårdrockare. Gillar dem inte emo-musik, då är man emo. Jag har till och med blivit kallad hip-hoppare sjukt många gånger, trots att det är den genren jag lyssnar minst på.
MEN! Om det är någonting jag vet när det gäller min smak i musik, så är det att ALLTING är bättre som ackustiskt, om artisten klarar av det. För det är nog det svåraste som finns. Men när dem väl lyckas så låter det mer personligt, mer nära, mer äkta, och det innehåller mer känsla. Är det inte det musik handlar om i grunden?
För att bevisa min lilla tes så tänkte jag komma med ett exempel. Jag ska ge er en låt som jag ogillar SKARPT. Den är enformig, tråkig och allmänt jävla tafflig. Inte ens när ett hyfsat begåvat band gjorde en hårdrocksversion gillade jag den, och då är det fan ILLA. Men från ingenstans kommer nån jävla chica med en gitarr och boom-bada-effin'-bing så diggar jag den redan. Ni måste hålla med mig. Även om ni säkert gillade originalet, vilket ni aldrig kommer erkänna efter min otroliga sågning. PFFF.
Behöver ni mer bevis? Lika tafflig låt (även om jag erkänner att originalet är ganska catchy), lika briljant cover.
Jag överbevisade just mig själv. Jag tänkte att jag skulle rova hem storkovan och stänga inlägget med en bomb som skulle överbevisa allt. Så jag letade up en ackustisk låt med Darin. Ja, jag kommer inte sova inatt. Jag byter härmed ut sömn mot medelstora och oregelbundna skrattattacker. Och vad är det med grabbens miner? Smeker möjligtvis gitarristen honom på låret under denna melankoliska känsloattack till symfoni?
Man måste älska hur P3s radiopratare uppmuntrar den lilla krabaten när han är klar. "Bra. Bra... bra?"
MEN! Om det är någonting jag vet när det gäller min smak i musik, så är det att ALLTING är bättre som ackustiskt, om artisten klarar av det. För det är nog det svåraste som finns. Men när dem väl lyckas så låter det mer personligt, mer nära, mer äkta, och det innehåller mer känsla. Är det inte det musik handlar om i grunden?
För att bevisa min lilla tes så tänkte jag komma med ett exempel. Jag ska ge er en låt som jag ogillar SKARPT. Den är enformig, tråkig och allmänt jävla tafflig. Inte ens när ett hyfsat begåvat band gjorde en hårdrocksversion gillade jag den, och då är det fan ILLA. Men från ingenstans kommer nån jävla chica med en gitarr och boom-bada-effin'-bing så diggar jag den redan. Ni måste hålla med mig. Även om ni säkert gillade originalet, vilket ni aldrig kommer erkänna efter min otroliga sågning. PFFF.
Behöver ni mer bevis? Lika tafflig låt (även om jag erkänner att originalet är ganska catchy), lika briljant cover.
Jag överbevisade just mig själv. Jag tänkte att jag skulle rova hem storkovan och stänga inlägget med en bomb som skulle överbevisa allt. Så jag letade up en ackustisk låt med Darin. Ja, jag kommer inte sova inatt. Jag byter härmed ut sömn mot medelstora och oregelbundna skrattattacker. Och vad är det med grabbens miner? Smeker möjligtvis gitarristen honom på låret under denna melankoliska känsloattack till symfoni?
Man måste älska hur P3s radiopratare uppmuntrar den lilla krabaten när han är klar. "Bra. Bra... bra?"
Insomniac
Hallå där, era gamla rävar. Äntligen, eller hur? Eller inte, men ändå, nu helvete får ni dras med mig igen. Jag tänkte bara ta upp några snabba saker innan jag ska slagga. Men nu är vi igång igen! Så, vad har hänt?
Mannen, myten, legenden Robin "Flinta/Snuggles" Lindström har lagt ned sin blogg. Det är ju en liten katastrof. Han var inspirationen till min blogg, vilket betyder att jag måste lägga ned min egen nu.
Eller inte. Men hur som helst så kan ni gott och väl dra förbi hans sida, som hittas i mina länkar, och tribut-läsa några inlägg, bara för att hedra de döda.
Igår! Då jeflar. Jag, flickan, hennes roomate Nåty och hennes brorsa var på spelning. Nåtys pojkvän Joel sjunger i ett band kallat Willowtree. Dem hade spelning på Lifestyle på Medis, och jag hade faktiskt ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Men till min feta glädje så rockade dem stenhårt. Så jag tänker uppmana er alla att glida över till deras hemsida och kolla in bandet. Spread the noise! Dem har tydligen bytt stil ganska fram och tillbaka, men ni ska få ett smakprov här nedan. Jag grävde fram två låtar på youtube, den ena är You know it, som är från 2006 vad jag vet. Den andra, som jag föredrar, är när dem repar inför ett ackustiskt gig på ett hotelltak. Sjukt skön låt kallad No harm. Jag är hyfsat säker på att dem är lite mer elektroniska nowdays, men det är galet schysst musik hur som helst. Så be sure to check it out, flickor och pojkar.
www.willowtree.se
Annars rullar det som vanligt. Justfan! Jag ska börja på en kvällskurs i elgitarr nu, äntligen. Jag är fett taggad. Mer om det när jag vet mer om det.
